blablabla.

Säger du att du älskar folk för ofta? Är det något jag oroar mej över så är det om man verkligen älskar alla man säger det till. Om man verkligen har så starka kännslor man säger man har. Jag skulle aldrig vilja att vänner tror att man tycker om den mer än vad man gör. Det är klart att jag tycker om mina vänner. Men jag kna ju inte påstå att jag älskar dem alla. Jag kan inte säga att jag ser en framtid med de som vänner. Det är troligt att jag inte känner någon av de jag känner nu i framtiden. Vad är det som händer med alla kännslor? Slits de ut? Det är bara en människa på jorden jag ser en framtid med. Ni alla vet troligtvis vem det är. Jag är självfallet glad att jag har de vänner jag har. Men jag blir så trött på alla som tror att de kan bete sej som de vill och sedan ha den speciella lilla platsen i hjärtat. Alla får inte plats. Särskillt inte efter något man inte kan glömma. Jag har ingen vän som jag tror inte skulle kunna vända mej ryggen när jag behöver den. Det har jag fått mina bevis på. Frågan är hur man klarar av att se en sårad vän. Någon man själv har sårat. Det är klart att man kanske väntar några dagar, men sen? ska man bara låtsts som ingenting? Det funkar inte så. Inget funkar så. Man kan inte leva med någon som framkallar bilden av ett gammalt svek i huvudet. Den bilden måste man försöka ta bort. Radera. De dagar när allt bara känns fel måste man få ha sin speciella kvar. Då måste denne ha raderat bilden i ditt huvud. De patetiska små vänner som aldrig sviker är ciggen. Jag hatar dem. Trotts att de är så bra vänner. De förstör människors liv. Men inte fan kan man låta bli att ta det första patetiska blosset. Och så blir det så spännande: Man röker sin första och andra och tredje. Sen gör man det av en vana. Tills du är beroende och inser vad du gjort... Det är inte bara att sluta längre. Då ingår illskan och suget. Den hemska kännslan av att röka är av samma grad som den då man inte röker. Inte alls samma. Men av samma grad. Är det någon som kan beskriva de kännslorna? hemska. Det är de jag har att säga. så om ni kan stå emot, ta aldrig de första blosset.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0